Dagarna flyger fram i raketfart och jag försöker njuta så mycket jag kan. Igår var jag hos Beata och fotade/modellade och är helt säker på att det kommer bli fina bilder därifrån. Och idag på skolan hade vi vårt första foto-maraton. Vi hade teman att fotografera efter under begränsad tid och jag valde temat vatten. Tyvärr var det vatten inte bara i Vättern. Det började regna nämligen. Mitt kamerahus är vädertätat men kombinationen spöregn/sand blev för mycket för Carl Canon, trots att jag försökte vara försiktig. Idag kastade han in handduken. Inte helt, men det händer inget då jag trycker på menyn/funktionsknapparna och avtryckarknappen känns stel. Sjukt onödigt!

Hur som helst, här är dagens bild:

För ett tag sedan träffade jag en man som jag förmodligen alltid kommer att minnas. En man som bott vid havet, tyckt om fiske och varit en fri själ. Jag föreställer mig honom som en sådan som cyklade i nedförsbackar som ung med händerna utsträckta i luften och vinden i luggen. Som tidigt slutade bära klocka och som trivdes bäst med blicken mot horisonten. Men jag träffade honom i ett helt annat sammanhang, i ett element som inte riktigt var hans. Då föddes idén till ett foto. Den här bilden handlar om honom och hur det ibland blir så att man är på platser där man inte riktigt hör hemma.

 

 

De senaste dagarna har jag flyttat in i ett foto-kollektiv med fem andra fotograferande tjejer. Vi tar hand om ett helt hus. Ett med inglasad altan och en trädgård med fruktträd.

Jag har även börjat på fotoskolan och känner redan nu att det här kommer bli ett helt fantastiskt år. Imorgon ska vi presentera vår första foto-uppgift - en presentation av oss själva med fem oredigerade bilder. En av dem har jag redan visat här. Idag plåtade jag den sista bilden som ska bli någon av dessa:

I helgen var Robban och jag djupt inne i skogen och plockade kantareller, drack varm choklad och åt ostmackor. Skulle kunna plocka kantareller precis varje dag bara för att det är så himla mysigt och rofyllt att vara ute i skogen!

(Modell: Olivia Clemens)

Här kommer en andra bild från workshopen i helgen. När jag gick runt i huset såg jag den här trappen och jag gillade ljuset från övervåningen som letade sig ner efter trappstegen. Jag visste att jag ville göra ytterligare en bild med timglaset och kom att tänka på filmen "In time" som jag såg i somras. Ingen jättebra film, men den handlar om hur människor har en digital klocka efter armen som visar hur mycket tid de har kvar i livet. Jag döpte den här bilden till "Time's up". Timglaset, vars tid har runnit ner, symboliserar att tiden för Olivia är slut och hon går upp mot ljuset och vad som nu väntar efteråt.

Nu är jag hemma efter en himla bra weekend i London. Jag har träffat fina människor, hängt på caféer och restauranger, promenerat längst mysiga gator och gränder, gått på marknad, varit på en Flickr Meet up i Hampstead heath och så det som var det huvudsakliga målet: deltagit i Brooke Shadens workshop.

Vi höll till i en byggnad från 1723 i georgiansk stil som vanligtvis används för filminspelningar, dokumentärer och reklam. Till exempel var delar av filmen Basic Instinct 2 inspelad i det huset. Ursprungligen bodde ägaren till ett känt bryggeri där och huset har också varit hem till olika handelsmän och till sömmerskor som suttit på vinden och tillverkat siden. Bara att vara där och gå genom alla 15 rum var en upplevelse i sig. 


(Modell: Olivia Clemens)

Här är min första bild från workshopen. Jag kallar den för "The Burden" eftersom tid ibland kan vara en börda vi bär på våra ryggar. När man saknar och längtar, när man väntar, t.ex på att ett trasigt hjärta ska läka eller en sorg efter någon ska göra mindre ont, eller när man är understimulerad och uppäten av tristess. Vid sådana tillfällen kan tiden vara en börda.

Jag har haft den här bilden i huvudet ända sedan jag köpte timglaset i höstas, men aldrig riktigt hittat rätt miljö att fota i. När jag sedan såg en bild på huset vi skulle ha workshopen i visste jag direkt att det var detta jag letat efter. Så timglaset fick följa med hela vägen till London och blev även populärt hos de andra deltagarna.

Och så blev det så där mörkt som det bara kan bli när det är sensommar. Detta är alltså bastuflotten, men det syns ju inget vidare :P

Här är en eftersläntrare till bilden med åskmoln som jag har i headern. Detta var den första platsen jag fotade på, men jag tyckte att bakgrunden blev lite rörig och ljuset lite ojämnt, så förflyttade mig senare till en grå vägg. Hur som helst, idén till dessa bilder kom av en bit text från Radical Face låt Welcome home (låten i Nikon-reklamen på TV). Hela den låten är fylld av metaforer och jag har fler bilder i huvudet som väntar på att bli fotograferade. Textbiten till just denna bild är i alla fall:

Heal the scars from off my back

I don't need them anymore

You can throw them out or keep them in your mason jars

"Heal the scars from off my back

I don't need them anymore

You can throw them out or keep them in your mason jars"

Tanken var att stänga in något ont i Mason-burkar och då fick ovädret symbolisera det onda.

Igår drog ett oväder in över stan och det var som att himlen spöade skiten ur jorden. Det där med regn är inte ett särskilt ovanligt förekommande fenomen denna sommar. Jag väntade ut regnet och haglet och körde sedan ut till Boviken och fotade dessa bilder från någons stugtomt.