För mig är det bland det bästa jag gjort. Uppgifterna känns inte som läxor. Jag tittar inte på klockan, väntar på att få sluta eller tycker att det är tråkigt att gå dit. Det är skola, men det känns inte som skola. Dessutom får jag chansen att dela upplevelsen med andra som är lika fototokiga som jag. Där det är okej att fotografera maten i tio minuter innan man äter och man kan lära sig en massa från varandra. Sen tycker jag att gästföreläsarna vi haft har varit jättebra! De inspirerar och säger att man visst kan bli fotograf trots en tuff marknad. Sånt som man behöver höra! Sen älskar jag utställningarna vi haft och kommer att ha. Fotomässan, Galleri kontrast, Scandinavian photo osv.

 

 

Nackdelar finns det så klart också. Även om utbildningen jag går är fri från terminsavgifter kostar den en del att gå. Papper, bläck, montering, resor osv. Samtidigt har man ganska stor valfrihet att styra dessa utgifter så det är okej tycker jag. En annan nackdel i alla fall med den utbildningen jag går är att den kan vara lite ostrukturerad. Schemat kan ändras med kort varsel och det är svårt att veta när man slutar ibland. Man kommer också få göra uppgifter man inte tycker är roliga, men så fungerar ju fotografyrket.

 

 

Verkligen.

 

Det gör det absolut. Jag tycker att de som är intresserade av att plugga foto ska söka till flera skolor. Håll koll både på folkhögskolorna och YH-utbildningarna och universiteten. Nytt för i år är t.ex. att Fotoskolan Stockholm (som tidigare haft terminsavgifter) nu blir YH-utbildningar och gratis. Det som startas är Yrkeshögskoleutbildning Kommersiell fotograf och Yrkeshögskoleutbildning Bildbehandlare. Verkar bli två bra utbildningar.

 

Åh svårt att välja bara en. Jag älskar film! Jag nämner några favoriter genom tiderna:

- Nyckeln till frihet

- Eternal sunshine of the spotless mind

- 500 days of summer

- Lars and the real girl

- K-pax

- Shutter Island

- Mary and Max

- A beautiful mind

- Amelie från Montmartre

- Melancholia

 

 

 

Jag är en sån person som har dålig koll på de där stora namnen inom fotografi. De som är mina förebilder är ofta vanliga, ganska okända fotografer. Just nu skulle jag säga att Brooke Shaden är min favorit. Det var genom henne jag insåg att foto inte behöver vara dokumentärt. Inte heller behöver man en studio för att ta bra bilder. Tack vare henne insåg jag att foto kan handla om att skapa egna världar där bara fantasin sätter gränser. Där det där tekniskt perfekta hamnar vid sidan av och det viktigaste är kreativiteten och den inre rösten. Några av mina favoritbilder som Brooke tagit:

 

 

 

 

Jag tror att det här fortfarande är min personliga favorit. Tanken bakom den är dålig personkemi. Hur två personer som var och en består av glada färger blir till mörk rök när de blandas. Dålig kemisk reaktion.

 

 

 

Jag skulle säga: ta vägen via de halvautomatiska lägena. När man behärskar de halvautomatiska lägena är steget till maunellt inte så stort. Mitt största tips när man vill fota helt manuellt är att titta på exponeringsmätaren som sitter nedtill på displayen när man tittar in i kameran, alltså i sökaren. När jag först började fotografera visste jag inte vad det var för något. Jag trodde att man på manuellt läge behövde gissa eller lära sig utantill vilken bländare och slutare man behöver i de olika ljusförhållandena. Men om man tittar på mätaren och pilen är i mitten så tycker kameran att man exponerat rätt. Sen kan man ibland behöva justera mha bländaren, slutaren eller ISOt, men mätaren är ett bra riktmärke att utgå från. Ska man handhålla kameran, ha helst inte en långsammare slutartid än 1/60. Har man ett tele får man lägga på lite, ca 1/200. Annars kan det bli oskärpa för att man inte håller kameran still. Så i dåliga ljusförhållanden, t.ex. inomhus, brukar jag utgå från slutaren och ställa den på 1/60 och sedan se vad ljuset tillåter för bländare och ISO. Tar jag porträtt och vill ha suddig bakgrund brukar jag utgå från bländaren dvs sätta den på en låg siffra. Sedan justerar jag slutare och ISO efter det och siktar på att få exponeringsmätaren i mitten. ISOt försöker jag alltid ha så lågt som möjligt för att slippa brus. Utomhus i bra ljus skulle jag alltid ha ISOt lågt.