Förutom att hälsa på min bror var ett skolprojekt min anledning att åka till Nya Zeeland. När man läser på fotoskolan i Jönköping gör man en projektresa. Poängen är att åka någonstans där man aldrig varit och dokumentera, skapa, fota, filma eller vad man nu vill göra med kameran.

 

Jag valde att ge mig iväg på en tredagarsvandring i Fiordlands nationalpark. En vandring där bara ett begränsat antal personer får vistas i den gigantiska, orörda nationalparken samtidigt och platser måste bokas i förväg. Norrlänning som jag i grunden är, älskar jag natur. Jag älskar orörd trollskog, fågelkvitter, blommor, berg och glaciärer, vatten som är så rent att det går att dricka precis som det är osv osv. Såna där miljöer som är omöjliga att göra rättvisa på bild. Där ingen mobiltäckning finns, inga eluttag, där stjärnhimlen syns så klar att det känns som att den går att nå med handen, där man bär allt man behöver på ryggen. Där det inte finns några sopkorgar eftersom det inte finns någon sophämtning och allt man tar med sig in även måste tas med ut.

 

Vandringen började med trollskog. Ni vet, där varje träd ser ut som en gubbe, mossa ligger överallt och växterna ser ut som något man vill stoppa i en trolldryck.