Iceland, my island. Jag längtar redan tillbaka.

Hej alla!!

 

Jag har varit på Island i två veckor på fotojobb. Det har varit helt fantastiskt och bilder kommer självklart dyka upp framöver. Först tänkte jag dela med mig lite av det som fastnat på min instagram (heter victoria_soderstrom där).

 

Jag tänkte att vi kunde titta på sånt som fastnade på bild förra året som jag ännu inte visat för er. Såna tillfällen då jag fångat ögonblick, ett sätt jag inte fotograferar på lika ofta längre.

 

 

I helgen har jag varit i Göteborg och fotat tillsammans med Beata. Vi begav oss iväg till ett naturområde en bit utanför. Vi visste nämligen att det skulle finnas stora ytor av ljung i naturområdet. "Det ser ut som Island!!!" utbrast Beata helt lyrisk flera gånger under vår promenad/photoshoot. Island är för övrigt mitt önskefotoland så jag är tacksam för alla smaker av Island jag kan få.

 

Mitt första koncept och starten på mitt 52-veckorsprojekt blev denna. Jag döpte den till Getaway. Jag tänker mig en sagoprinsessa som sprungit från slottet och tänker fly med en luftballong. Lite The wizard of Oz-aktigt med luftballongen :)

 

 

Det var många som undrade hur det var att flyga ballong, så jag tänkte att jag skulle göra ett eget inlägg om det.

 

Dagen började med att vi blev hämtade på hotellet hutlöst tidigt. Vi skulle vara på plats och klara i soluppgången nämligen.

 

Väl framme vid startpunkten fick vi först väga oss så att de kunde beräkna vikten på alla passagerare. Sen fick vi hjälpa till medan de fyllde ballongen. Vi åkte en varmluftsballong, så då värmer man luft med en brännare och temperaturskillnaden mellan luften utanför och den i ballongen gör att man lyfter.

 

 

 

Jag är inte speciellt höjdrädd, men jag tyckte ändå att det var läskigt i början. Man ska liksom lita på de där fysiklagarna under en hel balongfärd. Och en ballong går inte att styra annat än nedåt och uppåt, så när man ska landa får man helt enkelt improvisera. Men efter ett litet tag hade jag vant mig och då var det bara roligt! Det var rofyllt och inte alls blåsigt.

 

 

 

 

Det var två ballonger som lyfte ungefär samtidigt. Perfekt när man vill kunna fota hur det ser ut. Vi skiftade mellan att fotografera varandra och att fota utsikten. Men det gällde att hålla hårt i kameran så att man inte tappar den, speciellt då man lutade sig över kanten för att fota rakt nedåt.

 

 

I Queenstown, där bergen väller ut över hustaken och molnen ligger som ett duntäcke runt bergstopparna, valde min syster och jag att åka luftballong. 

 

 

Vandringen del 2: 

 

Vi ställer oss och tittar på utsikten en stund. Dricker vatten, pratar med andra vandrare och jag tror jag blir ombedd att ta kort på åtminstone fyra personer med deras egna kameror när de står på toppen med bergen bakom sig. Vädret är dramatiskt och skiftar precis hela tiden. Sol, moln, dimma, klart igen och allt under samma minut. Jag har aldrig sett moln röra sig så fort.

 

Förutom att hälsa på min bror var ett skolprojekt min anledning att åka till Nya Zeeland. När man läser på fotoskolan i Jönköping gör man en projektresa. Poängen är att åka någonstans där man aldrig varit och dokumentera, skapa, fota, filma eller vad man nu vill göra med kameran.

 

Jag valde att ge mig iväg på en tredagarsvandring i Fiordlands nationalpark. En vandring där bara ett begränsat antal personer får vistas i den gigantiska, orörda nationalparken samtidigt och platser måste bokas i förväg. Norrlänning som jag i grunden är, älskar jag natur. Jag älskar orörd trollskog, fågelkvitter, blommor, berg och glaciärer, vatten som är så rent att det går att dricka precis som det är osv osv. Såna där miljöer som är omöjliga att göra rättvisa på bild. Där ingen mobiltäckning finns, inga eluttag, där stjärnhimlen syns så klar att det känns som att den går att nå med handen, där man bär allt man behöver på ryggen. Där det inte finns några sopkorgar eftersom det inte finns någon sophämtning och allt man tar med sig in även måste tas med ut.

 

Vandringen började med trollskog. Ni vet, där varje träd ser ut som en gubbe, mossa ligger överallt och växterna ser ut som något man vill stoppa i en trolldryck.

 

  

 

Efter att ha varit i Wellington några dagar begav vi oss iväg på road trip. Eftersom vi körde omkring en hel del, både på nordön och sydön, tänkte jag att jag skulle visa hur otroligt fina vyer man får se efter vägarna. Lägg förresten märke till den lilla röda långtradaren i den första bilden nedan. Den ger lite perspektiv på hur otroligt mäktiga bergen är. 

 

Jag vill visa er Nya Zeeland, men vet inte riktigt var jag ska börja. Så jag börjar från början helt enkelt.

 

 

Det här är Wellington - en ganska liten storstad omgiven av berg och vatten. Det är från den här staden man tar färjan när man vill åka över till sydön. Här bor dessutom min bror och det blev min första anhalt på resan.

 

 

 

Det här är min bror. Han jobbar på Weta Digital och har gjort programmet som 3D-artisterna använde för att animera rök och eld i The Hobbit-filmerna. Det är i byggnaden bakom han sitter och jobbar. Men allt är väldigt hemlighetsfullt kring hans jobb och man får nästan inte gå in någonstans. Ingenting av det som händer bakom väggarna får läcka ut till världen.

 

 

 

 

Väskan är packad, ompackad och packad igen. Jag har packat kameraprylar, musik, vandringsutrustning i massor, solglasögon, pass, pengar och tusen klänningar. Tånaglarna är målade. Snart beger jag mig mot Arlanda och den 33 timmar långa flygresan till Nya Zeeland. Jag längtar efter sol mot huden, majestätiska landskap, 32 miljoner får och ljummen vind i håret. 

 

Vi ses om tre veckor!

När jag läste det här inlägget av duktiga Elin Kero så kom jag att tänka på att jag också gjort en bucket list en gång. Det är ungefär åtta år sedan jag skrev den. Vissa saker har jag förverkligat sen dess och vissa saker har jag kvar.

 

• Jobba som volontär.
• Åka till Australien på ett working holiday-visum.

• Jobba i Norge och besöka fjordar, berg och dalar.
• Lära mig flytande engelska.
• Se mängder av olika djur i deras rätta miljöer. (Har sett en hel del, men har så klart många kvar).
• Bada i en varm källa på Island.
• Åka helikopter över Grand Canyon.
• Åka transsibiriska järnvägen.
• Bestiga Kilimanjaro.
• Vandra i en regnskog.

• Vandra i en öken.
• Ta dykarcertifikat och dyka i tropiska vatten.
• Dyka in i ett vrak.
• Simma med delfiner.
• Surfa.
• Segla.
• Sova under bar himmel.

• Bo i en storstad.
• Bo på landet.
• Gå en utbildning jag verkligen tycker om.
• Studera utomlands.
• Bli fast anställd, med något jag verkligen trivs med och inte bara för att tjäna pengar.
• Köpa hus.
• Köpa bil.
• Gifta mig.
• Skaffa familj.
• Spendera mindre tid framför tv/dator och mer tid utomhus.
• Rida på en häst i vacker natur.
• Hoppa fallskärm.
• Hoppa bungy jump.

• Hitta något jag är riktigt bra på och ägna tid till att utveckla det mer. (När jag skrev den här listan hade jag inte hittat min passion än. Foto!!)
• Besöka ett OS.
• Sluta att jämföra mig med andra.
• Ta åt mig av komplimanger jag får.
• Uppleva tyngdlöshet.
• Hjälpa människor som har det svårt. 
• Rädda någons liv.
• Åka luftballong i soluppgången.
• Läsa fler böcker.
• Försöka göra mig av med så många fördomar som möjligt.
• Göra bort mig och skratta åt det.
• Springa ett lopp.
• Springa en halvmara.
• Springa ett maraton.
• Vandra i naturen på Nya Zeeland.

• Träffa många nya vänner. 
• Skriva en bok.
• Nattbada.
• Gå på en takfest.

 

 

Jag har en storebror som jobbar på Peter Jacksons filmbolag på Nya Zeeland. Och gör Hobbit-filmer och sånt! Det var så länge sedan jag träffade honom nu att jag inte minns när det var senast. Det är ju ingen kort bit att åka för att hälsa på, men nu har jag krossat spargrisar och skrapat under madrasser för att ha råd med flygbiljetten. Det är klart nu. I februari åker syrran och jag och hälsar på och jag längtar så att jag går av!!! :)

Jag har varit på Nya Zeeland en gång förut. Bestigit berg, hoppat fallskärm och bungy jump, åkt genom forsar på en gummiflotte, hälsat på i Fylke och i Mordor, tittat på valar och vandrat i glaciärer, tittat på lysmaskar som bildade en stjärnhimmel i grottaket och kramat trollskogsträd. "Världen är våldsam men vacker ändå" som Engmans Kapell sjunger. 

 

 

Några ögonblick av liv.