De senaste två dagarna har jag varit med på antagningsdagarna och träffat de som sökt till höstens antagning på fotoskolan. Det har varit jättekul att träffa en massa likasinnade och jag minns precis hur det var för ett år sedan då det var jag som sökte. Jag som satt och var så nervös att mat inte fick plats i magen. Men jag tänker att nervositet är bra, för det betyder bara att man verkligen vill något. Att man gör något som spelar roll.

 

Jag har också insett att jag inte vill vara den som beslutar om andra människors framtid. Den som väljer ut eller väljer bort. Den som förverkligar eller krossar någons drömmar. Jag har lätt att se människors goda sidor och potential att utvecklas och vill att precis alla ska komma in. Våra lärare har tuffa beslut att ta de kommande dagarna.