On the inside (13/52)
Det här med att fotografera utomhus har inte gått så bra i vinter. Antingen har det varit -27 och näradödenupplevelse att gå ut, eller så är det plusgrader och slask - som nu. I väntan på de där vackra, norrländska vinterlandskapen fotar jag inomhus. Denna vecka i mitt vardagsrum där jag bestämde mig för att låta lite himmel trilla in genom fönstret.
På tal om himmel. Innan helgen fick jag ett mail från ett galleri i Houston, Texas. De har antagit tre av mina foton till en fine art utställning som kommer att pågå från 15:e mars till 13:e april!! Är så himla glad och tacksam över det erbjudandet! Och när jag pratade priser med dem tyckte de att ungefär 12 000 kr per foto var en lämplig prislapp för emerging artists. I alla fall inte lägre än så. Det känns så himla overkligt, samtidigt som jag verkligen kämpat för det här!
The feeling within (12/52)
Den här veckan blev det en surrealistisk bild. Jag ville använda Rubiks kub som en symbol för hur ordnat en persons liv är. Normen är det där perfekta, ordnade livet som representeras av perfekt lösta kuber. Men längst ut i bild finns en person där kuben är olöst. En person som inte riktigt har allting klart för sig och där det är betydligt mer kaos i huvudet. Men det behöver inte vara något dåligt. Det betyder bara att allting kan hända!
“You must have chaos within you to give birth to a dancing star.”
― Friedrich Nietzsche
Closed (11/52)
So close, so far II (10/52)
Det här fotot bygger på konceptet "så nära men ändå så långt borta". Hur fin gränsen kan vara mellan frihet och fångenskap.
Let go (9/52)
Emancipate yourself from mental slavery, none but ourselves can free our minds.
-Bob Marley
Hurt (8/52)
Jag har flyttat nu. Till en stor 2:a i en villa av trä. Det är högt till tak, knarrar i det gamla trägolvet och luktar byggdamm från renoveringen. I huset finns bara fyra lägenheter och tjejen som bor ovanför mig är en fd arbetskomis. Stämningen i huset är familjär. Under min lägenhet har jag ett förråd som är större än en studentlägenhet. Det finns en bilplats med mitt namn på om jag vill ha. Jag tror att jag kommer att trivas i den här lägenheten.
I veckan har jag knappt fotat någonting, datorn har varit nerpackad och jag har haft mycket att göra i och med flytten. Jag har dessutom inget internet än. Så det blev lite stressigt med fotot denna vecka. Jag tror att detta blev den mörkaste bilden jag fotat någonsin. Om att vara skör i en tuff miljö.
Tack för kommentarerna ni skriver förresten! Jag ska svara på fler då jag har internet igen. Då kommer jag även börja uppdatera lite oftare än bara på söndagar.
Burdensome (7/52)
Den här veckan passade jag på att redigera klart en bild jag påbörjade i våras. Den har haft små justeringar kvar som jag aldrig tagit mig tid att fixa, men nu är den äntligen klar. Den handlar om känslan att släpa på en börda. En börda som man vet att man borde släppa taget om, men som man ändå fortsätter att dra med sig. En börda som man blivit så van att släpa på att det skulle kännas tomt utan den.
Bilden är tagen under mitt och Beatas "Roots of imagination"-projekt. Videon, där det finns behind the scenes från bl.a. den här fotograferingen, hittar ni
här.
Fallen II (6/52)
Min kille gjorde slut sista veckan i november, efter mer än 6 år tillsammans. Det känns lite som att världen rasat sen dess. Typ som att himlen gått sönder och stjärnorna fallit ner. Det är det jag försöker förmedla med den här bilden.
Jag sa upp mig från mitt jobb dagen efter, alla mina saker har åkt iväg med ett flyttlass och efter nyår kommer jag efter. Jag flyttar med otroligt blandade känslor tillbaka till min hemstad Skellefteå. Vet inte riktigt vad jag har där, om jag kommer att trivas eller hur livet kommer att bli. Men jag tänker fota mycket, dricka te och ta hand om mig själv. Skulle vilja spendera mitt liv ihop med en Berner Sennen istället. Eller kanske en kanin med hängande öron.
Fallen (5/52)
"When I woke up this morning the trees didn't work
Birdsong had turned to gunfire,
and the stars were in the dirt
Snow feels like a heatwave,
sunshine feels like rain
If a feather touches my skin
it causes me pain
Come back! Come back, and make the world work again".
Jim Sturgess - Heartless
Black Book (4/52)
En tredje bild från naturreservatet utanför Göteborg. Modell på bilden är
Beata.
Solitude (3/52)
Om ensamheten efter ett break up.
Out of earth (2/52)
Mitt andra foto i mitt 52-veckorsprojekt. Det är
Beata som är modell och som stod ut i kylan ganska länge för att vi skulle få till den här bilden. Klänningen kommer
härifrån och det vita är talkpuder från ica :) En riktigt kul bild att ta :)
Getaway (1/52)
I helgen har jag varit i Göteborg och fotat tillsammans med
Beata. Vi begav oss iväg till ett naturområde en bit utanför. Vi visste nämligen att det skulle finnas stora ytor av ljung i naturområdet. "Det ser ut som Island!!!" utbrast Beata helt lyrisk flera gånger under vår promenad/photoshoot. Island är för övrigt mitt önskefotoland så jag är tacksam för alla smaker av Island jag kan få.
Mitt första koncept och starten på mitt 52-veckorsprojekt blev denna. Jag döpte den till Getaway. Jag tänker mig en sagoprinsessa som sprungit från slottet och tänker fly med en luftballong. Lite The wizard of Oz-aktigt med luftballongen :)
Mitt mål är att uppdatera med ett nytt koncept varje söndagkväll i ett års tid. Kommer bli en stor utmaning vintertid eftersom mörkret och slasket inte riktigt är min kopp te.
Förutom fotat själv har jag varit modell också. Beata la ut den här närbilden på hennes Facebook igår. För att visa vilken rekvisita hon använt i bilden. Är riktigt spänd på resultatet och vet att det kommer bli grymt!
Längtan till havet
X
Seasons
So close, so far
I tisdags åkte jag till Jönköping och vätterstranden för att fota det här konceptet. I mitt huvud hade jag föreställt mig Vättern sådär lugn och stillsam som den brukar vara när jag är där. Det var den inte! Det blåste något otroligt! Men för att se det positivt fick jag i alla fall naturlig vind i klänningen :)
Tanken bakom bilden är att jag ville forsätta på mitt frihet/fångenskap-tema som jag så lätt faller in i. Så jag köpte en guldfisk (den syns bättre om man ser bilden stor) och en skål. Djurvän som jag är ville jag att fisken skulle få ett jättefint hem efter fotograferingen.Eller allra helst bli utsläppt i närmsta land där den finns naturligt. Jag övervägde att köpa ett gigantiskt akvarium med alla tillbehör som behövs och ytterligare några guldfiskar så att den skulle få vänner. Det hade kunnat bli en dyr bild ;) Men så fick jag tag i en tjej som har fiskar som kunde ta den. Tur! För ärligt talat vet jag inte var jag skulle rymma ett akvarium i min lägenhet :)
Home
Tusen tack för alla kommentarer till förra inlägget!! Ni är så underbara!! <3
Jag har beställt lite klänningar på Etsy.com och den ovan är en av dem. Beställde den specialsydd från Kina för en billig peng jämfört med vad det hade kostat att sy upp en i Sverige. Så Etsy är ett hett tips för alla som vill köpa handgjort/vintage :)
The moon chaser
"I'm homesick all the time", she said, still not looking at him "I just don't know where home is. There's this promise of happiness out there. I know it. I even feel it sometimes. But it's like chasing the moon - just when I think I have it, it disappears into the horizon. I grieve and try to move on, but then the damn thing comes back the next night, giving me hope of catching it all over again."
- Sarah Addison Allen, The Girl Who Chased the Moon
Imorse gick jag upp kl 3.30 för att fota i soluppgången. Solen går ju upp så tidigt att jag inte riktigt kunde bestämma mig för om jag skulle stanna uppe hela natten, eller sova några få timmar och sedan gå upp. Det blev det sistnämnda. Det är då man vet att man gillar det man gör. När det känns helt okej att gå upp hutlöst tidigt efter alldeles för lite sömn. Men världen är allra vackrast i soluppgången. Det låg dimma på fälten, himlen gick att röra, nästan bara djur är vakna och allt är så tyst och stilla.
The protected
Sedan sist har jag varit på Orust och assisterat då Beata fotat en känd, svensk sångerska. Mer om det när allt är klart och officiellt och så!
När jag ändå var där passade vi på att fota en massa eget. Bland annat tog jag bilden ovan. Den är en fortsättning på min
"The grey mass"-serie. Den här gången ville jag använda paraplyer som en symbol för skydd. Ibland är det svårt att ta sig utanför komfortzonen och man stannar helst kvar i det trygga.