I Queenstown, där bergen väller ut över hustaken och molnen ligger som ett duntäcke runt bergstopparna, valde min syster och jag att åka luftballong. 

 

 

 

Jag skulle säga hösten. Mest för att jag älskar dimma och mystiken kring höstiga landskap. En tidig, dimmig sommarmorgon är inte fel det heller. 

 

 

Åh, jag läser så himla många bloggar och gillar alla på olika sätt. Men om jag ska försöka hitta några favoriter (förutom de mest kända som t.ex. Emelie Ohlsson, Nevnarien, Lina Flodins, Jessica Silversaga) så är det:

 

 

 

Amanda Berglund. Hennes foton (oavsett om det är instagram eller uppstyrd fotografering) och hennes illustrationer är så himla fina. Verkar vara en fantastiskt fin människa.

 

 

 

 

 

Jennifer Stroud. Hon tycker om psykologi och foto precis som jag. Hennes foton får mig att vilja bo där hon bor. I Edinburgh med alla slottstorn som har Harry Potter-känsla över sig, eller på landet hemma i Sverige med alla söta djuren. Och så formulerar hon sig så himla bra. Alla meningar ligger så fint på tungan.

 

 

 

 

Caroline Dahlén. Caroline har eget företag som fotograf och jag tycker om att följa med på hennes plåtningar. Hon delar gärna med sig av sina tips och hennes bilder är grymma. Trots att jag aldrig varit en häst-tjej älskar jag hennes hästfoton, både de som är tagna på Island eller hemma på svenska sommarängar. De ser ut som sagohästar!

 

 

 

 

Sandra Beijer. Ok, den här blogen är ju riktigt känd, men den får stå med ändå. Kan man annat än älska niotillfem-Sandra? Så söt och alltid så fint klädd. Vägleder alla vilsna själar och fungerar som en storasyster för många. Lever drömliv och tänker att allting är möjligt och att man måste våga. Sen kanske hon romantiserar en del, men atmosfären är fin och alla skriver så flitigt i kommentarsfälten.

 

 

 

 

Anna Ådén. Anna uppdaterar inte så ofta, men hennes bilder är helt otroliga. Det gemensamma temat är den norrländska naturen, lugnet och ibland vemodet. Så enkelt och så vackert! 

 

 

 

När det gäller foto inspirerars jag mycket av låttexter, citat, sagor, filmer, konst, psykologi och sociologi. Jag brukar skapa inspirationsmappar på datorn där jag sparar sånt jag tycker om. Det har hjälpt mig att se vilken genre av foto jag tycker bäst om och hitta den historia jag vill berätta för världen. Pinterest är också väldigt bra till just det. 

 

 

När jag är utan inspiration brukar jag lägga undan kameran en stund och ägna mig åt att kommentera andras foton istället. Ibland kan det vara skönt med en liten paus och att ägna sig åt andra än sig själv. Lusten brukar komma tillbaka efter ett tag.

 

Man kan också bestämma sig för att göra ett 52 eller 365-projekt. Då fotar man ett foto i veckan eller ett foto varje dag (lite beroende på hur mycket tid man har). Att försöka klara projektet kan vara en drivkraft. Man kan också samarbeta med någon annan så blir det roligare, t.ex. genom att starta ett projekt tillsammans eller ge varandra teman att tolka. Antingen så att man har olika teman, eller så kan man tolka samma tema och bestämma en dag då det ska redovisas.

 

Att åka till en ny plats brukar också vara bra för inspirationen. Det man ser varje dag är inte så spännande, men genom att göra en dagsutflykt någonstans kan man hitta mycket fint att fotografera. Det kan räcka med att åka till grannstaden.

 

För mig är det bland det bästa jag gjort. Uppgifterna känns inte som läxor. Jag tittar inte på klockan, väntar på att få sluta eller tycker att det är tråkigt att gå dit. Det är skola, men det känns inte som skola. Dessutom får jag chansen att dela upplevelsen med andra som är lika fototokiga som jag. Där det är okej att fotografera maten i tio minuter innan man äter och man kan lära sig en massa från varandra. Sen tycker jag att gästföreläsarna vi haft har varit jättebra! De inspirerar och säger att man visst kan bli fotograf trots en tuff marknad. Sånt som man behöver höra! Sen älskar jag utställningarna vi haft och kommer att ha. Fotomässan, Galleri kontrast, Scandinavian photo osv.

 

 

Nackdelar finns det så klart också. Även om utbildningen jag går är fri från terminsavgifter kostar den en del att gå. Papper, bläck, montering, resor osv. Samtidigt har man ganska stor valfrihet att styra dessa utgifter så det är okej tycker jag. En annan nackdel i alla fall med den utbildningen jag går är att den kan vara lite ostrukturerad. Schemat kan ändras med kort varsel och det är svårt att veta när man slutar ibland. Man kommer också få göra uppgifter man inte tycker är roliga, men så fungerar ju fotografyrket.

 

 

Verkligen.

 

Det gör det absolut. Jag tycker att de som är intresserade av att plugga foto ska söka till flera skolor. Håll koll både på folkhögskolorna och YH-utbildningarna och universiteten. Nytt för i år är t.ex. att Fotoskolan Stockholm (som tidigare haft terminsavgifter) nu blir YH-utbildningar och gratis. Det som startas är Yrkeshögskoleutbildning Kommersiell fotograf och Yrkeshögskoleutbildning Bildbehandlare. Verkar bli två bra utbildningar.

 

Åh svårt att välja bara en. Jag älskar film! Jag nämner några favoriter genom tiderna:

- Nyckeln till frihet

- Eternal sunshine of the spotless mind

- 500 days of summer

- Lars and the real girl

- K-pax

- Shutter Island

- Mary and Max

- A beautiful mind

- Amelie från Montmartre

- Melancholia

 

 

 

Jag är en sån person som har dålig koll på de där stora namnen inom fotografi. De som är mina förebilder är ofta vanliga, ganska okända fotografer. Just nu skulle jag säga att Brooke Shaden är min favorit. Det var genom henne jag insåg att foto inte behöver vara dokumentärt. Inte heller behöver man en studio för att ta bra bilder. Tack vare henne insåg jag att foto kan handla om att skapa egna världar där bara fantasin sätter gränser. Där det där tekniskt perfekta hamnar vid sidan av och det viktigaste är kreativiteten och den inre rösten. Några av mina favoritbilder som Brooke tagit:

 

 

 

 

Jag tror att det här fortfarande är min personliga favorit. Tanken bakom den är dålig personkemi. Hur två personer som var och en består av glada färger blir till mörk rök när de blandas. Dålig kemisk reaktion.

 

 

 

Jag skulle säga: ta vägen via de halvautomatiska lägena. När man behärskar de halvautomatiska lägena är steget till maunellt inte så stort. Mitt största tips när man vill fota helt manuellt är att titta på exponeringsmätaren som sitter nedtill på displayen när man tittar in i kameran, alltså i sökaren. När jag först började fotografera visste jag inte vad det var för något. Jag trodde att man på manuellt läge behövde gissa eller lära sig utantill vilken bländare och slutare man behöver i de olika ljusförhållandena. Men om man tittar på mätaren och pilen är i mitten så tycker kameran att man exponerat rätt. Sen kan man ibland behöva justera mha bländaren, slutaren eller ISOt, men mätaren är ett bra riktmärke att utgå från. Ska man handhålla kameran, ha helst inte en långsammare slutartid än 1/60. Har man ett tele får man lägga på lite, ca 1/200. Annars kan det bli oskärpa för att man inte håller kameran still. Så i dåliga ljusförhållanden, t.ex. inomhus, brukar jag utgå från slutaren och ställa den på 1/60 och sedan se vad ljuset tillåter för bländare och ISO. Tar jag porträtt och vill ha suddig bakgrund brukar jag utgå från bländaren dvs sätta den på en låg siffra. Sedan justerar jag slutare och ISO efter det och siktar på att få exponeringsmätaren i mitten. ISOt försöker jag alltid ha så lågt som möjligt för att slippa brus. Utomhus i bra ljus skulle jag alltid ha ISOt lågt.

 

Har jag några läsare från Jönköping med omnejd? I gången mellan centralstationen och Juneporten kan man nu se min bild "the wind up worker" i storleken 100x140 cm!! Grymt va!?

 

 

Ikväll tänkte jag förresten svara på frågorna till frågestuden jag hade. Så om ni har någon fler fråga ni vill ska vara med, passa på att skriv den nu. Hörs mer ikväll :)

 

Printandet av portfobilderna har börjat. Nästa vecka ska vi visa upp dem för bransch-folk. Tre stycken personer kommer till fotoskolan och ger oss kritik. Man ska ju gärna ha bilderna i något när man visar upp dem. Jag kände direkt att de där strikta, svarta portfoliorna med plastfickor inte var min grej. Först tänkte jag köpa en portfolio-box, som är lite mer vanlig inom konstvärlden. En sån låda där bilderna kan ligga lite mer fritt och man kan ta upp dem och sprida ut dem på bordet. Men portfolio-boxar fanns i princip ingenstans i Sverige och där de fanns kostade de nånstans från 400 - 800kr. För en box. Nej tack! Ett tag tänkte jag vika mig en egen på origami-vis. Men så hittade jag den här saken. Jag tror att den egentligen är till för bakverk/minicupcakes. Någon som kan franska? Jag tror att det som står på locket kan betyda "små livsmedel". Nu är det i alla fall en portfolio.

 

 

Ni är ju ganska många som hittat hit det senaste halvåret ungefär och jag har aldrig haft någon frågestund. Så jag tänkte att jag skulle passa på att ha min allra första. Ställ frågor om precis vad ni vill, allt från mig som person till fotoskolor till resor. Eller något helt annat! Så svarar jag på dem på söndag. Shoot! :)

Vandringen del 2: 

 

Vi ställer oss och tittar på utsikten en stund. Dricker vatten, pratar med andra vandrare och jag tror jag blir ombedd att ta kort på åtminstone fyra personer med deras egna kameror när de står på toppen med bergen bakom sig. Vädret är dramatiskt och skiftar precis hela tiden. Sol, moln, dimma, klart igen och allt under samma minut. Jag har aldrig sett moln röra sig så fort.

 

Förutom att hälsa på min bror var ett skolprojekt min anledning att åka till Nya Zeeland. När man läser på fotoskolan i Jönköping gör man en projektresa. Poängen är att åka någonstans där man aldrig varit och dokumentera, skapa, fota, filma eller vad man nu vill göra med kameran.

 

Jag valde att ge mig iväg på en tredagarsvandring i Fiordlands nationalpark. En vandring där bara ett begränsat antal personer får vistas i den gigantiska, orörda nationalparken samtidigt och platser måste bokas i förväg. Norrlänning som jag i grunden är, älskar jag natur. Jag älskar orörd trollskog, fågelkvitter, blommor, berg och glaciärer, vatten som är så rent att det går att dricka precis som det är osv osv. Såna där miljöer som är omöjliga att göra rättvisa på bild. Där ingen mobiltäckning finns, inga eluttag, där stjärnhimlen syns så klar att det känns som att den går att nå med handen, där man bär allt man behöver på ryggen. Där det inte finns några sopkorgar eftersom det inte finns någon sophämtning och allt man tar med sig in även måste tas med ut.

 

Vandringen började med trollskog. Ni vet, där varje träd ser ut som en gubbe, mossa ligger överallt och växterna ser ut som något man vill stoppa i en trolldryck.

 

  

 

 

Idag gjorde jag ytterligare en Alice i Underlandet-bild. Med en liten touch av The Hobbit. Nyckeln jag håller i är nämligen den som går till Erebor i Hobbit-filmen. Köpte den då jag var på brorsans jobb, tillsammans med kartan till The lonely mountain. Bra rekvisita :) Min lägenhet är verkligen full av foto-rekvisita.

 

I helgen kommer det komma upp lite fler Nya Zeeland-bilder på bloggen förresten. De har legat orörda i mappar medan jag varit upptagen med portfolio-projektet.

 

"Sometimes I've believed as many as six impossible things before breakfast"
-Alice in Wonderland

Jag älskar Alice i underlandet. Vem gör inte det liksom? Så idag har jag suttit hela dagen med den här bilden. Ritat och ritat om och följt guider för barn på Internet haha! Men vad roligt det är!

Nu har jag tagit mig igenom halva projektet. Fem bilder till ska det bli, helst innan söndag. Så då vet ni vad jag gör :)

Bättre tio fåglar i skogen än en i handen tycker jag.

 

Jag beställde en vintage-bröllopsklänning från Etzy.com för ett tag sedan. Inte för att jag planerar att gifta mig inom en snar framtid, utan för att de är så fina att ha i foton. Igår kom den äntligen hem till mig! Så här ser den ut. Eller ja, i alla fall det man kan se av den. Bilden är tagen i min trappuppgång (liksom de andra två bilderna jag publicerat de senaste dagarna). Det värsta med att ta självporträtt är att jag känner mig så himla ego när folk går förbi :P Saken blir inte bättre när jag sitter där i trappuppgången i bröllopsklänning haha. Tur att ingen gick förbi den här gången! 

 

 

Jag tycker om att fotografera i skogar. Svenska skogar är bland det vackraste jag vet! Men inte just nu. Mina bildidéer passar inte ihop med snö och is som ligger i små fläckar här och där. Antingen vill jag ha ordentligt med snö, eller ingen snö i mina foton. Inte det här fläckiga, leriga. Så kanske är det därför mitt portfolioprojekt går åt det här hållet istället:

 

 

Det här fotot innehåller den mest behagliga färgkombinationen jag vet. Grått mot rosa. Mina ögon älskar att se grått och rosa tillsammans. Fotot är nån slags längtan efter våren. En längtan efter att de kala kvistarna ska explodera i körsbärsblommor. Och så älskar jag ugglor.

 

"So Matilda's strong young mind continued to grow, nurtured by the voices of all those authors who had sent their books out into the world like ships on the sea. These books gave Matilda a hopeful and comforting message: You are not alone."

— Roald Dahl, Matilda

 

Denna månad ägnas helt till egna projekt och att bygga upp en portfolio. Och de som ska söka till nya fotoskolor får chans att jobba med sina ansökningsbilder. Själv försöker jag fota allt som jag velat fota, men som det inte funnits tid till innan. Igår var jag ute i skogen och fotograferade. Bilden nedan skulle egentligen bli något helt annat, men jag fick vårkänslor när solen målade skogen i guld, så jag bytte riktning helt. Våren är på gång nu. Det känns i luften!

 

Efter att ha varit i Wellington några dagar begav vi oss iväg på road trip. Eftersom vi körde omkring en hel del, både på nordön och sydön, tänkte jag att jag skulle visa hur otroligt fina vyer man får se efter vägarna. Lägg förresten märke till den lilla röda långtradaren i den första bilden nedan. Den ger lite perspektiv på hur otroligt mäktiga bergen är. 

 

Jag vill visa er Nya Zeeland, men vet inte riktigt var jag ska börja. Så jag börjar från början helt enkelt.

 

 

Det här är Wellington - en ganska liten storstad omgiven av berg och vatten. Det är från den här staden man tar färjan när man vill åka över till sydön. Här bor dessutom min bror och det blev min första anhalt på resan.

 

 

 

Det här är min bror. Han jobbar på Weta Digital och har gjort programmet som 3D-artisterna använde för att animera rök och eld i The Hobbit-filmerna. Det är i byggnaden bakom han sitter och jobbar. Men allt är väldigt hemlighetsfullt kring hans jobb och man får nästan inte gå in någonstans. Ingenting av det som händer bakom väggarna får läcka ut till världen.

 

 

 

 

Här kommer de tre första bidragen till fotoutmaningen jag hade under februari månad, på temat tid. Ni är så kreativa allihopa!!