Jag har flyttat nu. Till en stor 2:a i en villa av trä. Det är högt till tak, knarrar i det gamla trägolvet och luktar byggdamm från renoveringen. I huset finns bara fyra lägenheter och tjejen som bor ovanför mig är en fd arbetskomis. Stämningen i huset är familjär. Under min lägenhet har jag ett förråd som är större än en studentlägenhet. Det finns en bilplats med mitt namn på om jag vill ha. Jag tror att jag kommer att trivas i den här lägenheten.

 

I veckan har jag knappt fotat någonting, datorn har varit nerpackad och jag har haft mycket att göra i och med flytten. Jag har dessutom inget internet än. Så det blev lite stressigt med fotot denna vecka. Jag tror att detta blev den mörkaste bilden jag fotat någonsin. Om att vara skör i en tuff miljö.  

 

Tack för kommentarerna ni skriver förresten! Jag ska svara på fler då jag har internet igen. Då kommer jag även börja uppdatera lite oftare än bara på söndagar.

Min kille gjorde slut sista veckan i november, efter mer än 6 år tillsammans. Det känns lite som att världen rasat sen dess. Typ som att himlen gått sönder och stjärnorna fallit ner. Det är det jag försöker förmedla med den här bilden. 

 

Jag sa upp mig från mitt jobb dagen efter, alla mina saker har åkt iväg med ett flyttlass och efter nyår kommer jag efter. Jag flyttar med otroligt blandade känslor tillbaka till min hemstad Skellefteå. Vet inte riktigt vad jag har där, om jag kommer att trivas eller hur livet kommer att bli. Men jag tänker fota mycket, dricka te och ta hand om mig själv. Skulle vilja spendera mitt liv ihop med en Berner Sennen istället. Eller kanske en kanin med hängande öron.

 

Tanken bakom bilden är att jag ville forsätta på mitt frihet/fångenskap-tema som jag så lätt faller in i. Så jag köpte en guldfisk (den syns bättre om man ser bilden stor) och en skål. Djurvän som jag är ville jag att fisken skulle få ett jättefint hem efter fotograferingen.Eller allra helst bli utsläppt i närmsta land där den finns naturligt. Jag övervägde att köpa ett gigantiskt akvarium med alla tillbehör som behövs och ytterligare några guldfiskar så att den skulle få vänner. Det hade kunnat bli en dyr bild ;) Men så fick jag tag i en tjej som har fiskar som kunde ta den. Tur! För ärligt talat vet jag inte var jag skulle rymma ett akvarium i min lägenhet :)

Tusen tack för alla kommentarer till förra inlägget!! Ni är så underbara!! <3

Jag har beställt lite klänningar på Etsy.com och den ovan är en av dem. Beställde den specialsydd från Kina för en billig peng jämfört med vad det hade kostat att sy upp en i Sverige. Så Etsy är ett hett tips för alla som vill köpa handgjort/vintage :)

- Sarah Addison Allen, The Girl Who Chased the Moon

Imorse gick jag upp kl 3.30 för att fota i soluppgången. Solen går ju upp så tidigt att jag inte riktigt kunde bestämma mig för om jag skulle stanna uppe hela natten, eller sova några få timmar och sedan gå upp. Det blev det sistnämnda. Det är då man vet att man gillar det man gör. När det känns helt okej att gå upp hutlöst tidigt efter alldeles för lite sömn. Men världen är allra vackrast i soluppgången. Det låg dimma på fälten, himlen gick att röra, nästan bara djur är vakna och allt är så tyst och stilla.

 Sedan sist har jag varit på Orust och assisterat då Beata fotat en känd, svensk sångerska. Mer om det när allt är klart och officiellt och så!

 

När jag ändå var där passade vi på att fota en massa eget. Bland annat tog jag bilden ovan. Den är en fortsättning på min "The grey mass"-serie. Den här gången ville jag använda paraplyer som en symbol för skydd. Ibland är det svårt att ta sig utanför komfortzonen och man stannar helst kvar i det trygga. 

 

Jag gjorde det här fotot under ett samarbete med en amerikansk fotograf som heter Samantha. Vi bestämde oss för temat "smoke" (hej passande tema för min del) och gjorde varsin tolkning. Jag valde att använda röken som en slags mystik-effekt, lite som jag brukar. Om någon är nyfiken på Samanthas tolkning så finns den här. Riktigt bra är den!

 

Igår tänkte jag att jag skulle rensa lite i garderober, lådor och skåp. Skicka iväg lite saker till Myrornas och sånt. Men så hittade jag den här klänningen som är alldeles för lite använd och det hela resulterade i en spontan fotografering istället. Lite Mimmi Pigg möter Alice i Underlandet ungefär. Mer röd och vit-prickigt åt folket! :) 

 

 

Efter att jag sett filmen Mr Nobody (som jag för övrigt glömde nämna som absoluta favoritfilm några inlägg längre ner) började jag fundera mycket kring det här med val. Att ha en värld med oändliga möjligheter kan ibland göra en ganska paralyserad. Och så länge man inte väljer är allting fortfarande möjligt.

 

Detta är mitt andra koncept från mitt och Beatas projekt "Roots of imagination".